Sunday, December 19, 2010

Idiotpolitik

Powered by FeedBurner

Jag har skrivit om det förr men påminns återigen om ämnet då Ylva Johansson nämner det i en debattartikel.

Regeringens arbetslöshetspolitik är omänsklig och manipulativ.
Man minskar den officiella arbetslösheten genom att låsa människor ute från den reguljära arbetsmarknaden och tvingar dem i praktiken till att bli statare.
Åttiofemtusen människor som nått det sista steget i regeringens jobb och utvecklingsgaranti föses numera runt på olika arbetsplatser där de utför sitt arbete med nådepengar från staten allt medan de ser sina jobbarkompisar kvittera ut lönekuvert som de bara kan drömma om trots att de utför samma arbete.

Inskrivet i villkoren för att få detta bidrag ingår bland annat att man förbinder sig till att inte "maska" på jobbet eller säga emot "chefen".
Då kan man snabbt som ögat bli av med både jobb och ersättning allt medan företaget bara behöver ringa ett samtal för att få en ny bidragsberoende levererad.
Arbetsförmedlingen som numera mest fungerar som hallick hyser ingen empati i frågan och åtskilliga är de som fått se sina räkningar hamna hos kronofogden sedan de blivit avstängda.

Dessutom saknar bindningstiden bortre parentes.
Detta innebär att den arbetslöse kan bli uppbunden på ett slavkontrakt under mycket lång tid.

Det är ytterst märkligt att inte skattebetalarna reagerar på den politik som förs.
Att privata företag på detta sätt får sin arbetskraft betald genom allmänna medel borde uppröra men tydligen har hela debatten om arbetslösheten kantrat till alliansens fördel.
Ett helt folk tycks ha blivit itutat att man utför kraftåtgärder mot de lata arbetslösa genom att transformera dem till hjon.

Att regeringen hjälper sina företagarkompisar med gratis arbetskraft är en sak men det är också kontraproduktivt mot själva arbetslöshetsproblemet.
För vad händer egentligen när arbetsmarknaden i ett redan kärvt läge översvämmas av 85 000 tvångskommenderade arbetslösa?
Hur intresserade blir då företagen att nyanställa?

Dessutom är det i ett längre perspektiv också något som kommer att påverka den som redan har ett arbete.
Genom en kil av oavlönad arbetskraft kommer också lönemarknaden att förändras.
Vad finns det egentligen för intresse av att betala ut höga löner när staten så frikostigt subventionerar företagen på skattebetalarnas bekostnad?

Det talades under valkampanjen högt och brett om rehabilitering till arbete för dem som av olika anledningar stått utanför arbetsmarknaden en längre tid.
Tårfyllda ministrar talade om utanförskap och människans rätt till arbete.
Nu har vi sett vad som menas med den rehabiliteringen.
Ingenting görs för att höja kompetensen hos de långtidsarbetslösa.
Ingenting görs för att hjälpa dem till riktiga jobb
Tvärtom så slussas de runt i limbo tills de knäcks på riktigt och i stället belastar sjukvård och socialtjänst.

Varför kan man inte säga som det är i stället?
Nämligen att man har gett upp hoppet om alla dessa 85 000 och att man istället för att bara låta dem gå och drälla har hittat på ett sätt att suga ur det sista ur dem innan de kasseras och slutgiltigt lämnas åt sitt öde.

Regeringen står i stor skuld till alla dessa människor och de sociala tragedier som följer i deras spår - den förljugna politik som förs är till stor skada för samhället.

Samtliga av dessa människor skulle ha hjälpts medan möjlighet fanns.
Det borde ha satsats skattepengar på kompetenshöjning och vidareutveckling i stället för att sponsra företagare med gratis arbetskraft på det sätt som man valt att göra.
Nu är det antagligen snart för sent för många av dem.
Fyra år till med en alliansregering blir spiken i kistan för den framåtanda och värdighet som fortfarande finns kvar hos dessa människor.
Hjon är vad de är.

Och bortom nästa krök väntar ännu en katastrof som man uppenbarligen blundar helt för.
Mängder av ungdomar går i dag arbetslösa och är utelämnade åt en framtid som också den med regeringens politik kommer att innebära att de till slut fråntas sina chanser att någonsin få ett riktigt arbete.

Det går inte att komma ifrån tanken att det finns en medvetenhet hos regeringen att skapa ett samhälle där stora klyftor snarare är regel än undantag.
Där man cyniskt ljuger för väljarna och spelar upp en låtsad omsorg för de vars liv ständigt står på ruinens brant vare sig det gäller sjuka eller arbetslösa.

Man visar ett ansikte utåt men bakom kulisserna pågår ett annat spel.
En arena där människor som Per Schlingmann, den grå eminensen, har ett större utrymme än vad som syns i media, och där oredovisade bidrag från företag samt privatpersoner styr politiken långt bort från omtanken om den lilla människan.

Är det inte dags att demaskera högerspökena snart?
Om media kunde avbryta hyllningskören för en stund och ägna sig åt riktig journalistik skulle kanske regeringen Reinfeldt få en del att svara på.
Men jag antar att långtidsarbetslösa har ett lågprioriterat nyhetsvärde.
SvD

7 comments:

Anonymous said...

Är väl egentligen det här det handlar om, att få till generella lönesänkningar 'för att klara den globala konkurrensen':

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/avskaffad-varnskatt-racker-inte_5819223.svd

Anonymous said...

Så du tycker Mona Sahlins lösning, att kasta ut alla dessa till socialbidrag är bättre då, så att de får gå från hus och hem och kommunerna får 85 000 ännu billigare hjon att sätta i tvångsarbete, som nu görs som villkor för socialbidrag. Det enda socialdemokraterna vill är att kasta ut dessa ut försäkringen och höja taket i a-kassan för de med kortare arbetslöshetstider. Socialdemokraternas förslag är ju precis detsamma som alliansen gjort med långtidssjukskrivna och fått backa för. Kommunerna har inte heller råd att fler och fler blir beroende av socialbidrag. När de som är långtidsarbetslösa tvingas gå från sina bostäder, så måste kommunen även ordna boende åt dem. Socialdemokraternas förslag är ju ännu värre.

Erika said...

Skillnaden mellan att arbeta för socialbidrag och att arbeta för aktivitetsbidrag är försumbar.
Ersättningen är ungefär den samma.
I slutändan är det ändå skattebetalarna som får stå för notan antingen generellt eller kommunvis.

Som bekant har alliansen lagt över mängder av utförsäkrade på kommunernas budgetar så där har ju Mona Sahlin värdiga företrädare för den politik som du säger att hon förespråkar.

Jag är för övrigt inget fan av Mona eller någon av de andra nykläckta liberalerna i partiet.

Det är ganska talande att Fredrik Reinfeldt numera talar lyriskt om sekulariserade Socialdemokrater som framtida samarbetspartners.

Du borde med andra ord gilla Mona om du gillar Fredrik.

Jag skriver som jag gjort tidigare.
Utan föryngring och Jytte Gutenland som ny partledare är partiet dömt till träskgång i de liberala sumpmarkerna.

Men det är å andra sidan min åsikt.

Vad som däremot tydligt särskiljer sossarnas politik från alliansens är att man vill satsa på utbildning och kompetensutveckling för de långtidsarbetslösa.

Vad alliansen gör är att utnyttja människor som gratis arbetskraft åt privata företag.

Det finns noll vilja att på något sätt främja långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.

Man får anta att det är precis så man från regeringshåll vill att sakernas tillstånd skall vara.

Å ena sidan hävdar man arbetslinjen och å andra sidan hindrar man i praktiken 85 000 människor från möjligheten att någonsin få ett riktigt jobb.

Detta kallar jag för falskspel och jag tycker att man skall vara ärlig som politiker - även mot väljarna.

Undrar föresten när pensionärerna får sin utlovade skattesänkning?

Vad gäller den tidigare insändaren angående generella lönesänkningar så tror jag du missförstått.
Vad man vill är att ha ökad lönespridning.
Det vill säga att de som tjänar sämst skall tjäna ännu sämre medan de som är rika skall bli rikare.

Det kallas för fördelningspolitik.
Vårat nya arbetarparti är sällsamt förtjust i sådant.

Man har redan plundrat sjuka och arbetslösa - nu är man ute efter arbetarna.

Den andra vågen kanske man skulle kunna kalla det för.
Vänta och se bara.

Anonymous said...

Chicagoskolans teser omsatta i praktiken. Genom att skapa en synlig underklass kan den arbetande befolkningen påminnas om vad som kan drabba den som knorrar. Retoriskt rättfärdigar man det hela med konkurrensskäl och gränslös altruism visavi de arbetslösa i tillhandahållandet av 'praktikplatser'.

Anonymous said...

Om vi för ett ögonblick ponerar att journalisterna skulle drabbas av ett ögonblick av klarhet och medlidande och dessutom bortse från sitt behov av stabil inkomst för att betala lånen på vasastadslägenheterna, skulle verkligen artiklarna passera chefredaktörerna på tidningar vars ägare är moderaternas bidragsgivare ?

Dream on ....

johannes x said...

Vad arbetade de här 85000 med på den gamla goda sossetiden?
Hade de välbetalda arbeten i privat regi som drog in massor till "oss skattebetalare" ?
Eller dök de upp ur intet 2006?

Uppenbarligen låg de inte oss till last i alla fall.

Erika said...

Man kan också fråga sig varför de som jobbar inom vården är sönderstressade och utschasade på grund av att det inte finns tillräckligt med personal.
Sedan kan man sätta det i samband med de neddragningar som alliansen har gjort i den offentliga sektorn.
Därefter kan man ställa sig själv frågan varför det går 85 000 långtidsarbetslösa på skattebetalarnas bekostnad när de för ett par tusen mer i månaden skulle kunna rycka in till samhällets fromma och utföra ett riktigt arbete i stället för att drälla omkring som oavlönad arbetskraft på privata företag.