Regeringen är vållande till annans död

Rehabiliteringskedjan eller som den i folkmun kallas, utförsäkringen, skördar nya offer varje dag i ett land där kallsinnet  har upphöjts till regeringskonst. Det spelar ingen roll hur många lidande som kastas ut i det stora ingentinget utan knappt ens mat för dagen.

Moderattårar fälls då man högaktningsfullt talar om alla människors rätt till ett arbete och om hur plågsamt det är för individen att inte få komma ut och göra rätt för sig ty det är varje människas dröm att jobba hur svårt sjuk hon än är.

Arbetsförmedlingarna i sin tur klagar på den ökade arbetsbördan och företagen gnuggar händer över det bidragsregn som faller över dem då de får ta emot dessa människospillror som själva kanske nästan helt står utan ersättning.

Svårt sjuka människor har dött av stressen, andra har i desperation tagit sina egna liv.
Detta är dock inte något som bekommer våra folkvalda.
Jag kallar det för i bästa fall vållande till annans död, men det är vidrigare än så.

För som med allt annat som regeringen gör är allt mycket noggrant kalkylerat och planlagt.
Naturligtvis visste man att människor skulle komma att fara illa och självklart är det också så att man struntar i protesterna.

Varför skulle man bry sig om det?
De svaga och sjuka är bara en liten grupp ställd mot en stor mobb.
En tyst mobb skall tilläggas, för den består av alla oss som fått sänkt skatt.

Inte en krona vill vi ha i skattehöjning, tvärtom förväntar vi oss efter halvkvädna löften från moderatledningen ännu en skattesänkning.

Var skall dessa pengar tas ifrån om inte de som redan ligger?

Regeringen beter sig inte bättre än ett gäng åldringsrånare som sakta smyger upp bakom en gammal tant med rullator för att slå henne i skallen med en sten.
Efter att ha plundrat handväskan på kontanter lämnar man snabbt platsen för att spendera pengarna vilka nu betraktas som egna tillgångar.
Om tanten dör av skadorna är det bara "en olycklig bieffekt" av ett i grunden riktigt förfarande och ingenting man planerar att ändra på tills nästa gång man knackar en åldring.

Vad är skillnaden?
Regeringen tar pengar från redan fattiga sjuka och tvingar sedan ut dem i en kaosartad verklighet vilket driver dem rakt över stupets kant.

Tidigare socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrsson förklarar att "de nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar skall bidra till att betala regeringens skattesänkningar."

Det är för moderaterna blott en olycklig bieffekt i hanteringen att människor dör av konsekvenserna, inget man i grunden vill ändra på.
Och vi, som lever gott på kontanterna från den rånade sjuka håller käften

Skamligt är vad det är.

Dagen
SvD