Jag läser i SvD om hur Sverige och Schweiz nu tecknat ett avtal som på sikt beräknas ge Skatteverkets helt nya befogenheter vad gäller att leta upp förmögenheter från det svenska folkhemmet på utflykt i det okända.
Anders Borg talar med lysten blick om att så mycket som hälften av Svenskarnas ammanlagda tillgångar finns i schweiziska banker, samtidigt som han också menar att det kan röra sig om tiotals miljarder i uteblivna skatteinkomster som nu förväntas hitta hem till staten.
Någonstans där tycker jag ändå att det finns en motsättning.
Hälften av svenskarnas tillgångar = tiotals miljarder i skattintäkter.
Vadå? Lever vi i Albanien kanske?
Utan att gå in alltför mycket på vad tiotalet miljarder kan utgöra i oskattat tillstånd så rör det sig ändå om småpengar under biljarden.
Hälften av svenskarnas sammanlagda tillgångar?
Tja, det är väl ungefär vad Kadhaffi fick med sig vid första vändan till Vitryssland i form av diamanter.
Nåväl.
Så kommer man då per automatik till frågan vad i hela friden hälften av svenskarnas förmögenheter gör i Schweiz?
Jag vet mig då aldrig ha lagt några pengar där. Kanske att någon jag känner gjort det?
Men de av mina vänner som har en förmögenhet brukar snarare klaga på det svenska skattetrycket och ondgöra sig över hur de får betala en massa pengar till staten i skatt.
Det skulle de väl inte göra om de hade pengarna i Schweiz?
Kanske att det var socialdemokraternas kärnväljare som vid det svenska regimskiftet för några år sedan passade på att föra ut alla sina tillgångar ut ur landet av rädsla för vad som skulle kunna hända när det riktiga arbetarpartiet "de nya Moderaterna" kom till makten?
Det skulle kunna stämma för inte är det väl ens tänkbart att det är moderaternas kärntrupper som har förskingrat alla dessa tillgångar? I sådana fall är det verkligen en ödets ironi att de nu får finna sig att bli granskade.
Tack vare Borg?
Nja..
Jag anar något lurt i vassen här
Det är nog snarare så som Borg själv inte säger men menar i slutet av artikeln.
Man är inte ute efter att på något sätt straffa de som år efter år undanhållit pengar från Skattemyndigheten, det skulle vara rent ut sagt förmätet.
I stället är det så att man skickar väg några skrämskott för att få hem miljarderna.
Vi har numera ett helt annat skatteklimat i Sverige och vad finns det då egentligen för anledning förutom lathet att inte ta hem pengarna?
Slutligen kan jag ändå inte låta bli att fascineras.
Hälften av svenskarnas tillgångar ligger i Schweiz.
Hälften.
Men vad i hela friden har man då gnällt över genom åren av Socialdemokratiskt styre?
Det verkar ha varit hur lätt som helst att flytta sina tillgångar varthän man behagat utanför landets gränser utan att skatta för dem.
Har man klagat för att man inte fått ut 90% eller vad är det frågan om?
Möjligen är det så att girigheten ökar i takt med förmögenhetsgraden, om detta vet jag av naturliga skäl inte så mycket eftersom jag aldrig haft några pengar att bry mig om.
En del bekymmer är man helt enkelt glad att slippa.
SvD
7 comments:
åh vilken ironi :)
Hälften av svenskarna alltså, hmm...kanske måste kolla upp mina bankböcker...nu ska vi se...nä. Inga pengar i Schweiz för mig heller. Har knappt några pengar i Sverige när jag ser efter...haha :)
Nån gång skulle det vara kul att djuploda om äkta ondska existerar som entitet och hur den i så fall skulle kunna tänkas se ut ?
http://rivierehelena.blogspot.com/
Inte sant ?
@helena riviere.
Apropå ondska så är du en målande bild av just den. På din blogg raljerar du över att barnfattigdom är något hittepå och att siffror och statistik bara är något som medierna får till att koka ihop sin löpsedelssoppa på.
Att som du, fullständigt ignorerar över att 220.000 barn i detta "välmående land av tigerekonomi" lever i fattigdom vittnar om att du tillhör den skara makthavare som hädanefter bör kallas "de sovande politikerna"...
@ Peter:
Du får nog skriva kommentaren på Rivjärnets blogg, tror inte att hon läser här.
Jag tog mest fram detta som ett exempel för en fortsatt diskussion om ondskans metafysik och om hur man utvecklas till att bli genuint ond. :)
Själv har jag lite svårt att bestämma mig för vad denna människa egentligen är för något, är hon verkligen genuint ond eller skulle det rentav kunna förhålla sig så att hon i själva verket är en av de sjuka (låt vara utan sjukdomsinsikt), en bokförläggerska med medioker omsättning som projicerar sina affärsmässiga tillkortakommanden på skattetrycket ?
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/01/inte-ens-socialdemokraterna-h-ller-med-p-skuppropet
Jaha, här diskuteras det. :)
Hur är det nu med ondskan som eget väsen?
Om man säger så här enligt känt exempel:
"Allt som behövs för att det onda skall segra är att det goda inget gör."
Då förutsätter man alltså att både godhet och ondska finns som två reella företeelser.
Om man så tar exemplet med den aktuella moderattanten är det träffande att hon tidigare sökt sig till just socialförsäkringsutskottet där man kan anta att hon med sina åsikter har makten att tillfoga mest skada.
Utan att dra några större slutsatser av detta så finns det också människor som ägnar hela sina liv åt att göra gott för andra.
Frågan är då vad som är mest lönsamt i ett samhälle som allt mer styrs över till egennytta och missunsamhet.
Att vara moderattant eller arbeta för att hjälpa andra?
Vad är mest jobbigt att utföra?
Jag påstår att vi står inför ett stort paradigmskifte där ondskan står som totalsegrare mot tidigare värderingar under vilka man månat om den som är mindre.
Vi ser inte längre någon anledning att ge av oss själva för det kostar och är besvärligt och finns det inte längre någon som uppmanar oss att göra det så skiter vi i det.
Sakta men säkert tubbas vi till att bli mer okänsliga och uppmanas ständigt att se främst till oss själva.
Vi blir till sist till de som inget gör.
Känns det igen?
Så fjärran från Tyskland under trettiotalet är det inte.
Det är bara metoderna och medlen som är annorlunda.
Principen är den samma.
Jag brukar ta exemplet med moderaternas skattesänkning för inkomsttagare.
Man köper sig helt enkelt ett avlatsbrev från befolkningen som genom en överenskommelse håller tyst alltmedan försämring efter försämring införs för de allra svagaste grupperna.
Är moderat politik ondska?
ja, antagligen.
Men det som händer i Sverige sker inte som en isolerad företeelse.
Ondskan är kanske bara vad som kommer över människor efter att det har gått så lång tid sedan den senaste cyklen att folk glömt vad den stod för.
Ungefär som en alkis som inte längre minns hur illa han mådde sist han drack och de konsekvenser det fick.
Ondskan kanske är periodare.
Sedär, en hel bloggpost närapå och dessutom vacker. :)
Ondskans mekanismer och människornas kärlek till pengar, teman som sysselsatt många tänkare genom århundradena. Min favorit på temat är ändå den här, jag brukar tänka på just den när jobbskatteavdrag kommer på tal:
http://www.youtube.com/watch?v=XMo0M6Xs11w
Post a Comment