Tuesday, April 19, 2011

En moderatregerings testamente

Powered by FeedBurner

Den 24-åring i Örebro som under flera år hållit staden i skräck och som brutalt misshandlat och våldtagit sina offer ställs nu till svars för sina handlingar. Bilden av en ung man som på ett tidigt stadium isolerat sig från samhället och de värderingar vi förväntas dela framträder glasklar.

Redan som 13-14-åring hade han börjat förfölja okända människor och som förklaring anger han att det var ett slags tidsfördriv samt att han mådde dåligt för att hans föräldrar skilt sig. Han ägde ständigt en önskan efter en flickvän men ingen ville ha honom. För att döva sin ångest drack han sprit samt annan alkohol och det är på sitt sätt symtomatiskt att han aldrig attackerade någon utan att vara påverkad.

Under gymnasietiden avskärmade han sig från klasskompisar och umgänge; i stället ägnade han en stor tid åt datorn och porrsurfande. Han stal kvinnliga underkläder från torkställningar samtidigt som han kände en tillfredsställelse över spänningen. Efter att ha läst om att polisen gripit en misstänkt efter ett av överfallen övervägde han att anmäla sig själv men kom aldrig till det.

När han så blev kallad för ett DNA-test mådde han så dåligt att han planerade att ta sitt liv.
Inte heller det gjorde han verklighet av.

Är mannen ett monster som inte förtjänar att leva och som det absolut inte ska tyckas synd om?
Eller är han bara den slutliga produkten av kärlekslöshet och ett samhälle utan sammanhang?

Kanske säger det helt enkelt något om den tid vi lever i att en människa kan gå obemärkt så länge med så mycket smärta och ångest utan att någon riktigt bryr sig.
Det är möjligen också talande hur länge mannen kunnat få våldta och härja utan bli påkommen...eller?

I dagens samhälle betonas alltid det egna ansvaret, vi förväntas sköta oss själva som individer.
Det är inte som förr då alla kände sin granne och hade mycket annat gemensamt.
Det är inte så länge sedan en människa som 24-åringen skulle ha fångats upp på ett tidigt stadium och framför allt inte fått gå lös efter en våldtäkt.

Nu fick polisen i stället börja nysta i ett vaccum utan något annat att gå efter än ett signalement.
Det fanns inga oroliga vänner, grannar eller arbetskamrater som kunde ha tipsat polisen.

Hur välplöjda åkrar sätter man inte åt djävulen när man i känslolöshet lämnar människor att utföra så vidriga dåd? Han hade mått dåligt sedan han knappt kommit in i tonåren.
Var fanns lärare, kuratorer, psykologer, psykiatriker och alla de andra som skulle ha sett och förstått den plågade själ mannen måste ha utgjort?

Hur kan en människa leva så länge i sin ensamhet, formad av, och utsatt för ren ondska som 24-åringen?

Han var en också en gång ett litet barn som skrattade och lyfte sina armar för att ta emot en kram. Även han såg en gång på världen med stora ögon - var gick det snett?

Hela historien är djupt tragisk och inte blir det bättre av att tidningarna snaskar i porren genom att lägga ut mannens bild och namn på stora förstasideslöp. Anständighet är ett sedan länge ett okänt begrepp i dagens samhälle och är det då inte konstigt att människor som 24-åringen skapas?

4 comments:

Anonymous said...

Du beskriver saken på ett bra sätt; hur du däremot
kan blanda in nuvarande regering i det hela kan ju inte ses som annat än att du är olovligt naiv.

Staffan said...

Vill du ha det skrivet på näsan eller?Precis så som Erica skriver det är det.

Anonymous said...

Men lilla Staffan; packade anständigheten väskan och drog genom dörren i september 2006 menar du? Hagamannen, Anders Eklund, Stureplansmorden, Mattias Flink och så vidare; ska vi skylla deras brott på högern också? Ni är ju precis som SD:are, allt är alla andras fel... *facepalm*

Johan said...

Du har helt felt.

För det första är det nostalgi och totalt inkorrekt att tro att sådant här inte skedde under socialismens guldålder.

"Den kanske värste i modern tid är en man som på 1970- och 80-talen spred skräck i Göteborg och Stockholm. Han dömdes vid två olika tillfällen för sammanlagt 17 våldtäkter och fem våldtäktsförsök."

Detta från artikeln i DN. Under socialisterna fick sådana här grova brottslingar chans på chans på chans på chans.

Det stora problemet idag är inte att samhället blir hårdare mot sådana här monster. Problemet är att de någonsin släpps ut igen.

En våldtäksman eller mördare bakom lås och bom kan inte våldta eller mörda. Väldigt enkelt. Men jag förstår att det är svårt att smälta om man fullständigt ignorerar offrens rättigheter och bara tycker synd om onda individer som begår övergreppen.