Det numera inte alltför stora Centerpartiet står inför val av partiledare och det kan man sympatisera med för den gamla var inget glädjeämne, bedagad och bjäbbig som hon var.
Nu tänker man sig i stället att satsa under klimakteriegränsen med fräscha kandidater och en allmän facelift. In med det nya och ut med det gamla.
Fast man undrar ändå.
Den i dagsläget mest aktuelle för partiledarposten, Annie Johansson, verkar vid en närmare granskning mest stå för gammal hederlig Thatcherism.
Märkligt ändå med Centern; hur man förändrats från att vara ett parti bestående av miljömuppar och lantbrukare till att bli mer moderater än moderaterna själva.
Johansson må framstå som ett ungt och piggt inslag i politikerfållan men hennes åsikter är lika tidsenliga som Pinochets och frågan är om det verkligen finns ett underlag för den sortens politiker längre? Vi har redan redan Reinfeldt och han börjar få det hett om öronen nu när ett helt annat värdegrundsalternativ lanseras av de Nya Socialdemokraterna.
Det börjar äntligen nå in i människors medvetande att den politik som förts genom två val trots att den låter tjosan och hejsan med mer pengar i plånboken och allt det där egentligen är en elakartad sjukdom som går djupt ner i själva samhällsfundamentet.
Samhället är inget pyramidspel med bara vinnare; förr eller senare riskerar man själv att bli en förlorare.
Detta är den egentligen självklara sanning som alltmer uppenbaras.
Är det då läge att lansera ett nytt högerspöke som förespråkar marknadens lov?
Johansson själv verkar inte tillhöra de som fått slita speciellt hårt för brödfödan.
Faktum är att det är svårt att få fram andra uppgifter än att hon varit politiker.
På det viset passar hon naturligtvis bra in i alliansregeringen.
DN
Expressen
No comments:
Post a Comment