Bara mota bort moderaterna

Oppositionen har på allvar börjat ta för sig, något som faktiskt till sist kan utlösa ett nyval.
Om regeringen inte får igenom sitt femte jobbskatteavdrag i höst uppstår ett högst besvärande parlamentariskt läge där moderaterna, om de fortfarande har någon sans, finner för gott att kasta in handduken.

Kan man inte regera så kan man inte.

Det gäller nu för regeringen att lisma in sig hos något av oppositionspartierna om man vill ha en chans att komma helskinnade ur knipan. Sålunda säger man sig vara öppna för ett samarbete i första hand med Miljöpartiet, i andra hand med Socialdemokraterna. (I hemlighet fjäskar man också för SD) Varken språkrören eller Juholt har direkt avvisat tanken på någon slags kohandel men regeringen skall nog inte ta något för givet.

I takt med att deras politik avslöjats som kall, hård och människofientlig har också allt fler människor drabbats av samvetsbetänkligheter. Det är trots allt inte så kul att veta att de skattesänkningar man fått direkt tagits från sjuka och arbetslösa människor varav ett antal valt att ta sina egna liv av daga.

Ett omval nu kunde mycket väl betyda att sossarna får fler röster än vad någon skulle ha räknat med. En av grundanledningarna till att man förlorade förra gången är borta, i salig åminnelse - Mona Sahlin.
Och som det visat sig tvålar Juholt till Reinfeldt ganska rejält när det kommer till debatter dem emellan.

Man kan välja att betrakta regeringens prestigeförlust vid dessa riksdagsomröstningar som en kamp för kampens skull, typ 2-0 till oppositionen. Det handlar dock inte om någon tävling där två likvärdiga lag står mot varandra och kämpar.

Det är mycket mer än så. Ideologierna är i grunden helt olika - där regeringen brukar en social utslagningspolitik har sossarna tvärtom satt ned foten och sagt att nu får det vara nog.

Socialdemokraterna har fått utstå mycket kritik för att man anammat en återgång till traditionella värderingar i stället för att anpassa sig till den nya tidsandan där allt handlar om egoism och vinst på det materiella planet. Tidigare har det också rasat strider inom partiet mellan dem som velat moderatisera partiet och de mer traditionella vänsterpolitiksförespråkarna. Helt spontant kan man konstatera att värderingarna fått vara kvar och till och med stärkts yttermera; detta är något som också profilerat partiet på så vis att man äntligen ser en tydlig skiljelinje mellan moderater och sossar.

Socialdemokraterna har gjort om och gjort rätt.

Att man nu häcklas av högern för att det skulle vara någon slags returpolitik till det gamla sosseriet är väl mest att ta som en komplimang. Högern själva, som i princip, kopierat Pinochets politik efter att han mördat Alliende 1973 borde enbart hålla tyst om ålderdomligt tänkande.

Nej.

Fortsätt pressa regeringen över kanten och var glada att SD ställer upp och hjälper till.

Det finns krasst sätt större värden på spel än att spela Allan och vägra samarbeta med ett invandrarfientligt parti. SD har allt att vinna på ett nyval då de med stor säkerhet kommer att befästa sin ställning inom svensk politik. Men till den som skruvar besvärat på sig: vad är viktigast?

Moderaterna håller i snabb takt på att montera ned hela välfärden - överallt där det funnits något av värde har de varit med och snott pengar vilket genererat sämre förutsättningar för de mindre bemedlade. Många pensionärer har tex inte råd att köpa sig en plats i kön för att få en ny lårbenshals i en sjukvård som allt mer går på knäna.

Det senaste är att läkarna upprättat så kallade "dödslistor" på vilka man väljer godtyckligt vem som skall ha livsuppehållande vård eller inte.

Dessutom har man infört en lag som säger att läkare får vara behjälpliga till självmord på patienter. Något som kanske inte ger besparingar men som å andra sidan riskerar att sätta en boll i rullning då många gamla säkert kommer att pressas att skriva på ett papper bara för att barnen är ivriga att få ut arvet.

Utförsäljningarna har i samtliga fall varit präktiga fiaskon.

Visserligen har man sålt ut svensk sprit och andra företag dyrt för att sedan kunna peka på de exceptionellt goda finanser som detta medföljt, men många av privatiseringarna har varit helt vansinniga ur konsumentsynpunkt. Sämre vård och skola, dyrare el, dyrare mediciner med okunnig personal, snart också dyrare besiktning av bilen med mera med mera....

Vad finns det egentligen för anledning för den vanlige svensken att hålla fast vid borgarna?

Det man fått i minskad skatt äts snabbt upp av andra kostnader, dessutom är Sveriges ekonomi inte så bra som den verkar på papperet. Borg har fått mycket beröm både inom och utom landet men betänk då att det är hans borgerliga kollegor som stått för hyllningarna.

Vi har en längre tid nu sett hur den svenska valutan sjunkit i värde mot dollarn och euron.

Dessutom börjar matpriserna bli så höga att fattigt folk inte längre har råd att köpa de mest basala matvarorna.

Jag är inte nationalekonom men de två sakerna tillsammans får åtminstone mig att rynka bekymrat på pannan och ställa mig frågan om allt verkligen är så bra som vi blivit indoktrinerade till att tro?

Det är sedan länge känt att moderaterna anlitar PR-byråer för att påverka medborgarna i positiv riktning. Dessutom har man sin egen propagandaminister i Per Schlingmann.

Ett nyval nu är det rätta; har man råttor i skafferiet så inte sjutton väntar man väl tills de ätit upp allt bröd i brödburken?

Så ser förutsättningarna ut och förhoppningsvis inser också oppositionen fördelarna med ett sådant parlamentariskt läge.

Man har helt enkelt i folkets namn allt att vinna och inget att förlora.

SvD
DN
Expressen
GP
SvD