Livet från den ljusa sidan

Luften utomhus doftar fuktigt sensommargräs och av mogna äpplen som tynger grenarna i trädgårdar tillfälligt tystade från gräsklippare. Regnmolnen sveper fram över himlen och från bilarna sköljer kaskader av vatten då de dyker ned med framhjulen i vattenpussarna.

Det är alldeles i slutet av sommaren och även om det nog blir några varma dagar till känns det att en ny årstid gör anspråk på den arena som är vår tillvaro.

Om någon månad yr löven runt i orange skiftande till rött, dansande till en dans koregraferad av den store skaparen vars närvaro sällan gör sig mer påmind än just då . Trädgårdskrattor plockas fram av grannskapets flitiga pensionärer och lövkorgar bärs tålmodigt till  komposter och ibland eldas det med luften fylld av slingrande rök som kontrasterar mot klarheten

Den tidiga morgonfrosten nyper snart i kinderna och flyttfåglarna letar sig söderut där de kan sväva i uppvindarna obekymrade om den vinter som väntar oss som blev lämnade efter.
Hösten kommer utan att be om lov och sveper med ens bort solvarm asfalt och rinnande glass men istället för den med sig det vackraste av skådespel.

Ingen årstid är så relaxande som hösten.
Det är en eminent tid för att göra sådant man tidigare haft för dåligt samvete att göra.
Läsa en bok?
Inget hindrar längre.

Man måste inte ge sig ut för att göra något somrigt.

Men att fylla en svampkorg längs en skogsstig genom mossa och multnande ved är något som alla borde få tillfälle göra.
Åtminstone någon gång i livet.

Annars kan man bara gå ut och gå.
Det är inte längre varmt och klibbigt, luften är klar och regnar det är det bara att ta på sig regnkappa och stövlar.

Hösten är en årstid för rekreation och eftertanke.
Vi har mötts av den ena dåliga nyheten efter den andra på sistone.
Ett gott råd är att för en stund sluta ta åt sig av allt elände.
Bara stänga av och njuta av den tid som är och kommer.