För att rent upplysningsvis informera och kanske skrämma upp skattesmitarna som är så styva i korken, nu när de med glatt sinnelag noterar hur opinionssiffrorna varierar mellan dåligt och riktigt uselt i det socialistiska lägret, kommer här en liten saga.
Det var en gång två tåg som startade från två städer i en värld där allt var i rörelse.
Fredrik Reinfeldt och hans hov var passagerare på det ena tåget och de reste mitt på dagen när solen stod som högst från den högvälborne tacksamhetsstaden Skattelättia.
Håkan Juholt och hans stab startade på natten från en annan utgångspunkt nämligen den uppgivna staden Tjofladricka.
Sossarna valde en resrutt med en ofantligt hög backe framför sig, men längst däruppe på krönet tronade å andra sidan den stora staden Förtroencia som visserligen var fattig men stark i anden och anmärkningsvärt nog ökade inflyttningen av emigranter från den högvälborne staden Skattelättia allteftersom tiden gick.
De som flyttade från Skattelättia var nämligen trötta på rofferi, vanvård samt det utstuderade pinandet av sjuka och arbetslösa som skett under tiden som borgerligheten besatte staden. Nu när bara dess lakejer var kvar och moderattåget äntligen lämnat staden passade därför många på att fly till Förtroencia för man visste att man vart väl mottagna där.
Och nämnde jag att moderattågets destination var Tjofladricka som sossetåget just lämnat?
Så var det i alla fall. Ingen vet egentligen varför, men antagligen för att det var en lång nedförsbacke dit. Det borgerliga tåget klarade nämligen inga uppförsbackar. Ångan var på upphällningen ända sedan de lämnade stationen i Skattelättia och det ryktades dessutom om att man inte längre var välkomna i den högvälborne staden. Där accepterades man endast så länge man sänkte skatten för de besuttna och friska och det kunde man av någon anledning inte göra längre.
Det var alltså två tåg med olika utgångspunkter och mål.
Någonstans på vägen, precis innan sossetåget skulle växla in till spåret mot Förtroencia, mitt i den stora backen, möttes man varvid ett glatt vinkande och hejande uppstod från de nerhissade fönstrena på sossevagnen. Något som visade sig vara helt bortkastat eftersom moderatoriet dragit för de mörka gardinerna och endast ett fuktigt hundöga glimtade som hastigast till i den glipa som uppstod.
Det moderata tåget höll dessutom en rasande fart och det stod tydligt att bromsarna för länge sedan changerat eftersom moderaterna släppt underhållet på lokomotivet och dess vagnar till ett privat bolag som i sig var uppdelat i hundratals småbolag. Ja det var en sorglig syn jämfört med sossarnas välrustade starka tåg som kämpade så tappert uppför.
Efter en lång färd uppför den jobbiga backen nådde så sossetåget äntligen fram till staden Förtroencia tidigt en morgon precis då valet till stadens styre stod för dörren. Staden Förtroencia var nämligen en demokratisk stad med innevånare som inte lät sig luras av fagra löften om sänkta skatter. Där visste man att man måste ta hand om varandra och att man aldrig var så stora som den mest utsatte av stadens invånare.
Utanför på perrongen möttes så Juholt och hans förtrogna upp av tusentals nya och gamla ortsbor och det blev en hejdundrande fest som pågick långt efter valdagen där Socialdemokraterna naturligtvis blev valda till att sköta hela staden.
Moderaterna däremot rusade i full sken och med sprucken ångpanna rakt ned mot staden Tjofladricka, som ju sossarna tidigare lämnat, och där fick de få innevånarna se en spektakulär syn när Reinfeldt och hans hov snubblade av tågvagnen som spårat ur och ställt sig på tvären lutad mot stationshuset.
"Jag är kung av Tjofladricka" utbrast herr Reinfeldt och stötte sin käpp tre gånger hårt i marken.
"Och jag är prins" utbrast tidigare rikskansler av Skattelättia, Anders Borg högljutt och kisade med ögonen mot de församlade invånarna som genast började skruva på sig och undra varför de i hela friden inte hade tagit det sista tåget till Förtroencia.
Och så till sist insvept i en grå kappa med de stora glasögonen riktade som strålkastare mot den nu alltmer uppskrämda församlingen: " Och Jag är Schlingmann, men ni kan kalla mig för Ormstunga - Jag är den som egentligen styr".
Då visste de stackars invånarna att någonting var riktigt ordentligt fel och en kall kåre steg uppför deras ryggar men nu var det försent.
De arma invånarna i Tjofladricka hade fått en ny regent och man ångrade så bittert att man låtit Kung Juholt den förste att lämna dem.
Så kan det gå när två tåg möts i en backe.
Och så slutar sagan om de två städerna.
SvD
SvD
DN
Expressen
Dagen
GP
No comments:
Post a Comment