Äntligen

Var ute och gick vägen ner till lasarettet idag.

Talgoxen har sitt vårljud, snön smälter, och i luften finns det där odefinierbara som talar om för både hjärta och hjärna att våren så smått har kommit igång.

Om två ynka månader är det dags att åka iväg och titta på majbrasa med tillhörande vårtal och kör.

Om tre månader lever vi i det bästa av länder - nämligen Sverige i sommarskrud.

Det känns faktiskt inte så dumt just nu att vara här med allt det där framför.

Ibland är det precis som om man klagar allt för mycket.

Man är helt enkelt bortskämd och privilegierad.

Visst, vi har terroriserats av en skitregering som har ägnat varje tänkande minut i flera år att jävlas med de som inte kan försvara sig.

Minns fortfarande de som valde att försvinna när sjukförsäkringen skärptes.

De som i ren desperation tog sina egna liv borde hedras med en speciell dag, precis som vi sörjer offren för förintelsen.

Och exakt som man har ställt de gamla nazisterna till svars borde också de ansvariga inom den borgerliga regeringen få sina straff utmätta.

Inte för att jag missunnar Anders Borg och Fredrik Reinfeldt för att de nu funnit kärleken.

Det känns dock lite magsurt att se dem lyckliga när de medverkat till att så många hamnat i olycka.

På något vis tror jag ändå på karma.

Eller på att förlåta och gå vidare.

Den nya regeringen verkar sköta sig förträffligt, trots att de har den förhatliga alliansbudgeten hängandes över sig.

Att erkänna Palestina var utmärkt.
Varför skulle inte den staten få bekräftelse även från Sverige?

Det sätter lite högre press på Israel att upphöra, eller i alla fall minska, sina otrevligheter mot det palestinska folket.

Jag är medveten om att Israel har en befogad skräck mot..tja, muslimer i allmänhet.
( Så får man inte skriva, men det gör jag ändå)

Saken är ändå att allt som kan minska våld och terror är något eftersträvansvärt, vilket alla parter i infekterade konflikter borde tänka på.

Nu blev jag besserwisser igen, och det är lätt att komma med goda råd när man absolut inte har någon sida i själva huvudmålet.

Ja..ja...

Bättre då att gå ut igen och studera de små rännilar av vatten som rinner längsmed vägen för att hitta ett dike där det så småningom kommer att simma grodyngel, och kanske med lite tur, finns det redan någonstans en solupplyst vägkant fylld med tussilagoknoppar.

Om inte idag så imorgon.